Livet som en parasit

Varför utbildar sig så många unga kvinnor till just undersköterska? Jag förstår inte riktigt det här. Det är ett underbetalt jobb som sliter väldigt mycket på både kroppen och psyket. Det är inget lätt jobb alls som så många verkar tro. Nu är faktiskt inte mitt syfte att se ner på detta yrke alls! Tvärtom! Det är ett otroligt viktigt jobb och jag ser upp till kvinnorna som jobbar som undersköterskor och har själv jobbat på ett äldreboende i ett halvår. Jag var dock tvungen att sluta eftersom mina hälkuddar sprack vilket var outhärdligt att jobba med. Jag kan faktiskt sakna det jobbet, särskilt de gamla jag tog hand om. Sen så är jag en person som älskar att hjälpa andra och det är något jag vill kunna jobba med i framtiden, dock på ett annat sätt.

Men, jag har fått se den dåliga sidan av detta jobb också. Det är inget lätt jobb som sagt. Det är slitigt på många sätt. Jag har sett många som inte borde ha det jobbet alls. Många bittra, oempatiska och nonchalanta människor. Det är inget jobb som passar för alla det är det ingen tvekan om. Så jag blir så förvånad över alla dessa unga friska personer som kan välja vilket annat yrke som helst som istället väljer detta tunga slitsamma yrket. Jag har hört och sett många unga som antingen jobbat som, eller tipsar om att jobba på äldreboende för att det skulle vara lätt och smidigt på något sätt? Hur kan de tycka det? Det är människor vi pratar om. Sjuka och gamla människor som oftast behöver väldigt mycket hjälp att klara av ett någorlunda "normalt" liv. Man har deras liv i ens händer. Det är inget lätt jobb.
Undersköterska är ett yrke som förjänar otroligt mycket respekt! De förtjänar bra lön för det slit de utför. Borde inte människovärdet vara högre än vad det är i vårt samhälle? Sjuka och gamla människor behöver den bästa vård de kan få. Inte ett ensamt liv på ett boende där det är slitna, utarbetade och alldeles för få arbetare som inte får tillräckligt med lön. Där det hela tiden kommer en massa timvikarier som hela tiden byts ut så att de boende inte har den tryggheten de förtjänar genom att känna de som ska ta hand om dem. Vilkoren för de boende på äldreboenden är inte särskilt bra de heller vilket verkligen behöver ändras!

På arbetsmarknaden är det tillgång och efterfrågan som styr lönerna. Ju fler som klarar av ett arbete (t.ex. ingen eller kort utbildning) desto lägre blir lönerna. Och med det så kommer sämre vilkor osv. Så när så många väljer att hela tiden utbilda sig till undersköterskor så "behöver" företagen inte ge de anställda bättre vilkor. Det finns så många som tar jobben ändå. De som jobbar med IT, det vill säga datorer, tjänar bra mycket mer än en undersköterska. En dator är mer värd än en männska.
Detta yrke kommer aldrig att utvecklas till det bättre med bättre vilkor för varken arbetarna eller vårdtagarna så länge det är på detta sättet.  

Självklart så tycker jag att du ska välja detta yrke om du verkligen vill och brinner för det! Men om inte, varför? Jag ser så många personer som väljer detta yrke som jag aldrig trott skulle göra det. Personer som inte någonsin yttrat ett ord om att de vill jobba med ett yrke där de hjälper andra. Självklart har jag ingen rätt att dömma andra, det är inte heller det jag menar att göra. Jag ifrågasätter enbart, eftersom jag verkligen vill veta varför det är så här. Sen finns det väldigt många andra yrken där man hjälper sina medmänniskor (vilket är fantastiskt!) men trots det så väljer folk ändå just undersköterska? Varför inte läkare? Någon form av terapeut? Eller varför inte välja något roligt inom den holistiska genren? Det är ju även en yrkesgrupp som växer hela tiden så det finns många möjligheter där. Det finns en massa olika yrken där man hjälper människor! Sen finns ju även yrken där man hjälper djur eller natur där det verkligen behövs fler som jobbar med.

Min teori om varför är ganska cynisk och bitter, men kan detta bero på att dessa människor helt enkelt vill utbilda sig till något som är lättillgänglig och snabbt? Att de inte vågar satsa på ett yrke de hellre vill ha för risk att inte lyckas? De kanske inte vågar eftersom deras drömjobb inte är något inom normen? Väldigt tragiskt i sådana fall. Istället för att nöja sig med något man egentligen inte vill, oavsett vilket anledning, så önskar jag att fler vågade följa sina drömmar, gå vägen hjärtat vill gå, istället för hjärnan.
Tänk hur mycket bättre människor skulle må om de fick vara sig själva, leva som de vill, ha möjligheten att välja hur deras liv ska se ut och tänk så mycket roligare världen skulle vara!