"Döm aldrig någon förrens du gått 10 mil i dennes skor"
Något som man som sjuk person får utstå hela tiden är detta konstanta ifrågasättandet. Vem man än pratar med ska ifrågasätta och döma. Varför? Varför anser människor att de har rätt att dömma någon annan överhuvudtaget?
Jag kan ju ifrågasätta ditt liv också, varför du skaffade barn, vaför du gör si och så eller varför du har din personlighet, varför äter du på det sättet, varför gillar du att göra det och det, precis vad som helst kan jag ju då ifrågasätta. Men om det ska vara rättvist så ska jag välja något du inte valt eller kan göra något åt. Varför är du så ful kan jag ju fråga fula människor då. Varför plastikoperar du dig inte så du blir snygg för jag tycker att det mycket bättre. Eller så kan jag ifrågasätta vilket jobb du valt. Fråga varför du inte jobbar med ett jobb jag tycker är bättre. Men är det accepterat av samhället? Nej, aboslut inte! Jag har ju ingen rätt att döma er..
Vi ska "sköta oss själva och skita i andra". Okej, gör det då! Skit i varför jag är sjuk, hur sjuk jag är, vad jag gör på dagarna. Sluta ge dig själv rätten att kunna avgöra hur sjuk jag är, hur mycket/lite jag kan arbeta, hur jag ska leva mitt liv! Varför känner du att du har rätten att lägga dig i mitt liv? Jag vet att du inte skulle vilja att jag gjorde det samma.
Vi som är sjuka har inte valt det. Jag har absolut inte valt det. Varför skulle någon vilja vara sjuk?
Hur många av er friska människor gillar att vara sjuka? När ni är det så är det så synd om er. Ingen ifrågasätter er tillfälliga sjukdom eller om du ska vara hemma eller ej. Men självklart så ska du spela martyr och tvinga iväg dig till jobbet ändå. Du måste ju visa hur bra du är. Jantelagen då eller?! Vårat samhälle lever inte efter nån jävla jantelag, tvärtom! Alla kämpar för att vara "bäst", jobba mest, göra mest hemma, bästa förhållandet, ha det finaste huset, de mest väluppfostrade barnen, finaste bilen, flest fritidsaktiviteter och flest vänner. Allt handlar om att ha den finaste fasaden.
Då är det ganska självklart varför människor dömer andra. Hur ska de annars veta hur bra de lyckas om de inte dömer andras liv först?
Men okej, att människor ifrågasätter andra det går att stå ut med. Det som gör mig både arg och ledsen är när så många påstår att sjuka människor lurar samhället för att slippa jobba och få pengar ändå. Vår kära regering bygger hela sitt program efter tankesättet att 'alla luras'. Jag kan verkligehen inte förstå hur någon på allvar kan tro detta. Varför skulle någon göra så? Förstår ni hur svårt det skulle vara i praktiken? Först komma på en sjukdom, så allvarlig att man "slipper" att jobba, sedan ska du lura alla i din omgivning att du har den. Nästa steg är att lura vården. Hmm, hurdå? Tror du att du bara kan gå till en läkare och säga vad du lider av sedan är det klart? Förstår du hur svårt det är att ens få hjälp inom vården överhuvudtaget? Jag har gått med en sjukdom i över 9 år redan och inte fått diagnos förens nyligen. Detta är efter väldigt många turer till olika läkare för olika anledningar. Jag hade inte en aning om att det var denna sjukdom jag hade. Visste inget om den när jag fick min diagnos, vilken även är svår att få.
Sedan är nästa steg att lura försäkringskassan. Hehehe, lycka till säger jag bara! Inte ens vi som är svårt sjuka på riktigt får någon hjälp från dem. Hur tror du att någon som luras ska lyckas? Och varför ens gå igenom så mycket krångel som detta innbär som kan ta år, bara för att i aboslut bästa fall få några tusenlappar i månaden? Det är helt absurt!
Genom att utgå från att "alla luras" innebär att alla andra som inte gör det, råkar illa ut. Är det verkligen värt att förstöra livet för så många människor bara för att få bort några få personer som eventuelt, men mycket osannolikt, lurar systemet? Hur kan ni tycka att detta är bra?
Hur många personer med ett bra betalt jobb, skulle välja att behöva sluta jobbet, bli sjuk och istället leva på 4000-10000 (vet ej hur stor summan är från f-kassan eftersom jag själv inte får några pengar därifrån, men vet att den varierar)? Sen går en sjuk person miste om så mycket annat också, så som aktiviteter, sociala kontakter, trygghet, självförtroende, makten över sitt eget liv osv. Skulle du välja det?
Någon som inte är sjuk själv kan inte förstå hur det är.
Vi har alla hört citatet: "Döm aldrig någon förrens du gått 10 mil i dennes skor". Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg.
Jag kan ju ifrågasätta ditt liv också, varför du skaffade barn, vaför du gör si och så eller varför du har din personlighet, varför äter du på det sättet, varför gillar du att göra det och det, precis vad som helst kan jag ju då ifrågasätta. Men om det ska vara rättvist så ska jag välja något du inte valt eller kan göra något åt. Varför är du så ful kan jag ju fråga fula människor då. Varför plastikoperar du dig inte så du blir snygg för jag tycker att det mycket bättre. Eller så kan jag ifrågasätta vilket jobb du valt. Fråga varför du inte jobbar med ett jobb jag tycker är bättre. Men är det accepterat av samhället? Nej, aboslut inte! Jag har ju ingen rätt att döma er..
Vi ska "sköta oss själva och skita i andra". Okej, gör det då! Skit i varför jag är sjuk, hur sjuk jag är, vad jag gör på dagarna. Sluta ge dig själv rätten att kunna avgöra hur sjuk jag är, hur mycket/lite jag kan arbeta, hur jag ska leva mitt liv! Varför känner du att du har rätten att lägga dig i mitt liv? Jag vet att du inte skulle vilja att jag gjorde det samma.
Vi som är sjuka har inte valt det. Jag har absolut inte valt det. Varför skulle någon vilja vara sjuk?
Hur många av er friska människor gillar att vara sjuka? När ni är det så är det så synd om er. Ingen ifrågasätter er tillfälliga sjukdom eller om du ska vara hemma eller ej. Men självklart så ska du spela martyr och tvinga iväg dig till jobbet ändå. Du måste ju visa hur bra du är. Jantelagen då eller?! Vårat samhälle lever inte efter nån jävla jantelag, tvärtom! Alla kämpar för att vara "bäst", jobba mest, göra mest hemma, bästa förhållandet, ha det finaste huset, de mest väluppfostrade barnen, finaste bilen, flest fritidsaktiviteter och flest vänner. Allt handlar om att ha den finaste fasaden.
Då är det ganska självklart varför människor dömer andra. Hur ska de annars veta hur bra de lyckas om de inte dömer andras liv först?
Men okej, att människor ifrågasätter andra det går att stå ut med. Det som gör mig både arg och ledsen är när så många påstår att sjuka människor lurar samhället för att slippa jobba och få pengar ändå. Vår kära regering bygger hela sitt program efter tankesättet att 'alla luras'. Jag kan verkligehen inte förstå hur någon på allvar kan tro detta. Varför skulle någon göra så? Förstår ni hur svårt det skulle vara i praktiken? Först komma på en sjukdom, så allvarlig att man "slipper" att jobba, sedan ska du lura alla i din omgivning att du har den. Nästa steg är att lura vården. Hmm, hurdå? Tror du att du bara kan gå till en läkare och säga vad du lider av sedan är det klart? Förstår du hur svårt det är att ens få hjälp inom vården överhuvudtaget? Jag har gått med en sjukdom i över 9 år redan och inte fått diagnos förens nyligen. Detta är efter väldigt många turer till olika läkare för olika anledningar. Jag hade inte en aning om att det var denna sjukdom jag hade. Visste inget om den när jag fick min diagnos, vilken även är svår att få.
Sedan är nästa steg att lura försäkringskassan. Hehehe, lycka till säger jag bara! Inte ens vi som är svårt sjuka på riktigt får någon hjälp från dem. Hur tror du att någon som luras ska lyckas? Och varför ens gå igenom så mycket krångel som detta innbär som kan ta år, bara för att i aboslut bästa fall få några tusenlappar i månaden? Det är helt absurt!
Genom att utgå från att "alla luras" innebär att alla andra som inte gör det, råkar illa ut. Är det verkligen värt att förstöra livet för så många människor bara för att få bort några få personer som eventuelt, men mycket osannolikt, lurar systemet? Hur kan ni tycka att detta är bra?
Hur många personer med ett bra betalt jobb, skulle välja att behöva sluta jobbet, bli sjuk och istället leva på 4000-10000 (vet ej hur stor summan är från f-kassan eftersom jag själv inte får några pengar därifrån, men vet att den varierar)? Sen går en sjuk person miste om så mycket annat också, så som aktiviteter, sociala kontakter, trygghet, självförtroende, makten över sitt eget liv osv. Skulle du välja det?
Någon som inte är sjuk själv kan inte förstå hur det är.
Vi har alla hört citatet: "Döm aldrig någon förrens du gått 10 mil i dennes skor". Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg.
Kommentarer
Trackback
